Ett obehagligt inlägg
Igår var jag med om min första "riktigta" viltolycka. Jag körde hem ifrån Hofsnäs klockan 21.11 och det var kolsvart ute. Jag kom i ungefär 60 i en nedförsbacke när ett rådjur plötsligt börjar trippa över vägen. Jag bromsar till och det ökar farten över vägen. Helt plötsligt hör jag en dunk och då började det jobbigaste. Jag var säker på att rådjuret hade hunnit över vägen så jag visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Jag vände bilen på en liten skogsväg och började köra tillbaka. Trodde jag hade passerat platsen där det ägde rum och såg ingenting misstänksamt så andades ut och han precis tänka, puh vilken tur, han dunsade nog bara i lite lätt, innan jag såg ett huvud i diket en bit bort. Då blev jag i total chock och ringde pappa och verkligen stor lipa. Jag hade på helljuset och såg hur rådjuret låg i diket och inte kunde röra på sig. Mamma svarade och trodde jag hade skadat mig men på något vis lyckades jag förklara vart jag var och hon skickade iväg pappa och Johan. De tio minuterna som det tog för pappa att komma kändes som ungefär en evighet och Elisabeth, en jobbarkompis körde förbi och stannade. Pratade med mamma hela tiden, eller rättare sagt mamma pratade och jag snörvlade. Efter ungefär 20minuter var det jobbigaste över och jag skulle försöka samla mig och ringa 114 14 och anmäla en viltolycka för att markägaren skulle kunna flytta på djuret. Det gick helt ok och dem jag pratade med var väldigt trevliga och jag antar att det inte var första gången en ledsen 18åring ringer och anmäler sin första (och förhoppningsvis sista) viltolycka. Johan fick sitta med i bilen när jag skulle åka hem och det gick inte fort, men jag tog mig hem iallafall. Jag var i en väldigt stor chock direkt efter "krocken" igår och det enda jag kunde tänka på var att jag hade förstört rådjuret och dess familjs liv. Johan försökte lugna mig i bilen och berättade att det var ett tonårings rådjur utan kid och att den förmodligen gick ensam eftersom det inte var något mer rådjur i närheten. Trots att jag var väldigt ledsen så förstår jag att jag hade inte kunnat undvika att köra på det och jag är tacksam över att pappa kunde komma så fort som han kunde. Såg en rådjursfamilj på åkern idag och fick lite dåligt samvete. Men det får jag skaka av mig, jag skadade mig inte iallafall. Jag kanske är fjantig men jag har alltid tyckt att det är jobbigt med skadade djur, speciellt om jag har orsakat det. När jag var mindre och hittade döda djur anordnade jag alltid små begravningar. Vi har flera hundra små djur begravda på vår fotbollsplan. Jag tycker att det minsta jag kan göra är ett visa djuret respekt. Ni får tycka att jag är en fjant men det ändrar inte särskilt mycket.
